Idag har jag under kort tid gråtit vid två tillfällen...
...det första var när vår underbart söta tomteson kom gående i Luciatåget, då rullade tårarna på en stolt mamma! Sedan när sonen mitt i Luciafriandet sa: Där är min mamma, så bankade mammahjärtat extra mycket. Det var ett sådant fint Luciatåg och alla barnen var söta och fina. Mest var det fröknarna som sjöng. Bilder kommer senare ikväll. Efter tåget fanns det fika till alla barn och vuxna- riktigt trevligt!
...det andra tillfället som jag grät var kl.17.09 när vår extrahusse ringde och sa att vår hund var borta. Han skulle rasta hundarna som vanligt på ängen vid en skog som han åker till (man får släppa hundarna lösa där) och rätt var det var så var Milou bara borta. Han letade i 1 timme sen var han tvungen att åka hem med de andra hundarna. När han och jag fick tag på varandra hade Milou varit borta i över 1 timme. Jag åkte genast till ängen bara för att konstatera att den var kolsvart och alldels blöt av dimma. Stackars, stackars lilla Milou- alldeles ensam ute i bäcksvarta mörkret i skogen. Jag fick ännu mer panik och grät lite till... tänk om någon tagit honom eller om han blivit överkörd av en bil. Jag ringde alla jag känner men det var bara pappa som svarade och han ringde till polisen och anmälde Milou som försvunnen. Jag och Tony (extrahussen) cirkulerade i området i en timme och kl.18.00 ringde min pappa. Milou var hittad och fanns på ett stall i närheten! Tack Jenny för att du tog hand om honom och kontaktade polisen! Jag och Tony körde dit och där fanns en blöt, lerig och trött Milou. Då grät jag igen! Allt bara släppte, det var så skönt att få se honom igen! Vår älskade hund som varit ute på äventyr.
Nu har jag äntligen landad hemma, jag och Tage har ätit blodpudding och snart är det dags för att lägga honom. Sen ska jag jobba- betygen ska vara satta till kl.8.00 på måndag morgon så jag är lite lätt stressad.
Allt gott slutet gott! Tur att det finns bra människor som förbarmar sig över bortsprungna hundar!
Kram
torsdag 10 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar